DEMO – Familjen i migration
Kort utdrag ur föreläsningen
Låt oss nu titta på somaliska familjer i migration. Utifrån intervjustudien Post-migrationens effekter gjord av Susanna Kuikka och Sara Collin kan vi se att flera somaliska kvinnor upplever en svår situation i migration och beskriver arbetsbördan som tyngre i Sverige. Man förväntas ofta ta hand om barn och hemmet samtidigt som man också lönearbetar. En del kvinnor i studien upplevde att situationen faktiskt kunde vara lättare i hemlandet. Såhär uttrycker en kvinna detta:
”I Somalia hjälper inte männen till hemma. Nej de är ute, jobbar. Men kvinnor är hemma. Men, i Somalia är det lättare än här. Man får ha hembiträde. Om till exempel jag går och jobbar, har jag människor hemma som jobbar. Som städar, som lagar mat, tvättar kläder, tar hand om barnen. Till exempel mormor, morfar, släkt. Om du inte har hembiträde finns det släkt. Huset är fullt hela tiden.”
Å andra sidan var det också kvinnor i studien som upplevde fördelar med migrationen i att de fick en starkare och närmare relation till sin partner. En intervjuperson säger att hon och hennes man måste hjälpas åt med hushåll och barn eftersom de kommer hem från jobbet ungefär samtidigt på eftermiddagen. Även i andra studier har man sett att parrelationen kan bli starkare i migration. En studie av iranska par från 2008 visar detta exempelvis.
När det kommer till synen på barn ser vi att barn i en somalisk familjestruktur ofta uppfattas som hela familjens projekt. Barnen är i många sammanhang mobila inom släkten, och det är inte alls ovanligt att barnen flyttas inom ett nätverk av släktingar, ibland även över nationsgränserna. I en somalisk familj kan det ibland bo barn som inte är biologiska barn till föräldrarna och det är vanligt att familjer har hand om ett eller flera barn födda av en släkting. Samtidigt kan familjens egna biologiska barn vara utplacerade hos någon annan släkting. Detta kan pågå under några år eller ibland hela barndomen. Det man ser som ”barnets bästa” är grunden för att flytta ett barn, och i förhållande till det som kan ses som de biologiska föräldrarnas emotionella band till barnet, väger det som allmänt betraktas som ”barnets bästa” mycket tyngre.
Åtagandet att frivilligt försörja, utbilda och beskydda ett minderårigt barn på̊ samma sätt som en biologisk förälder skulle ha gjort, kallas för korsasho. Barnet som uppfostras av korsasho-föräldrar behåller sitt namn – namnet relaterar till den biologiska familjen – men likställs i övrigt i stor utsträckning med korsasho-familjens egna biologiska barn. Korsasho-familjen som tar hand om barnet fattar beslut som rör barnet och meddelar de biologiska föräldrarna vad som har beslutats. Korsasho-föräldrarna följer de biologiska föräldrarnas råd gällande barnet. För det fall korsasho-föräldrarna och de biologiska föräldrarna har skilda uppfattningar har de biologiska föräldrarna sista ordet.
Det finns normalt ingen skriftlig överenskommelse mellan korsasho-föräldrar och barnets biologiska föräldrar. Barnen kan när som helst lämnas tillbaka utan förklaring. Föräldrarna kan också när som helst kräva tillbaka barnen. En skillnad mellan korsasho-barn och biologiska barn är att de förstnämnda inte ärver från sina korsasho-föräldrar. Fenomenet kan alltså inte likställas med adoption utifrån ett svenskt perspektiv där det adopterade barnet rättsligt jämställs med ett biologiskt barn.
I mötet med det svenska majoritetssamhället har det funnits fall där somalier framställs som lögnaktiga när de angett andras barn som sina ”egna”. Då är det viktigt att känna till att många familjer med korsasho-barn upplever en stark samhörighet med de här barnen. I en intervju säger en somalisk kvinna exempelvis att ”Jag har uppfostrat det här barnet, det här är mitt barn även om det biologiskt sett inte är mitt barn.”
Även korsasho-barnen i somaliska familjer kan reagera på det svenska kärnfamiljsidealet. I Sverige är det norm att barn lever med sina biologiska föräldrar, och biologiska föräldrar beskrivs ofta som ”riktiga” föräldrar. Det här kan förstås väcka frågor och funderingar kring föräldraskap och korsasho-barn har i sådana situationer ibland ifrågasatt sina korsasho-föräldrar utifrån det faktum att de, enligt svenska normer, inte bor med sina ”riktiga” föräldrar.