Jag tänkte nu komma in på ord och begrepp kring psykisk ohälsa och hämta exempel från länderna. Vi kan börja med Somalia. Utifrån intervjupersoner i Sara Johnsdotters studier så förstås mental/psykisk ohälsa vanligen utifrån ett kontinuum: det börjar med milda besvär för att i slutändan landa i det som betecknas som ”galenskap”. Ett första begrepp som förekommer bland intervjupersonerna är murug: ett tillstånd av att känna sig ”låg” eller att känna oro. Det kan handla om vardagliga situationer, exempelvis ekonomiska svårigheter. Det man betecknar som buufis syftar på ett allvarligare tillstånd längs kontinuumet – buufis kännetecknas enligt intervjupersonerna av att man är spänd och även paranoid. Många hänvisar till detta psykiska tillstånd som konsekvenser av inbördeskriget, förödande klankonflikter, men även på grund av att tidigare sociala nätverk rivits upp. Waali slutligen, ligger längst ut på kontinuumet – det inträder när en person har nått tillståndet av att vara ”galen”; när en person beter sig fullständigt skandalöst.

Låt oss gå vidare och titta på några exempel från Afghanistan. Tidigare nämnde jag ett forskarteam som har gjort en fätbaserad studie i landet där de undersökte förekomsten av psykisk ohälsa i en konfliktsituation. Studien fokuserar på psykisk ohälsa orsakad av stressande livshändelser, såsom krig, fattigdom och våld inom familjen och genomfördes i Kabul. Som hjälpmedel i studien hade forskartemat en lista på symptom och uttryck för psykisk ohälsa. En del av dessa uttryck är välbekanta och återfinns över kulturgränserna, såsom huvudvärk, otålighet, våldsamhet, aptitlöshet, nedstämdhet, och så vidare. Men några av begreppen är svåröversatta. Teamet sammanställde några lokala kulturellt präglade nyckelbegrepp och uttryck för psykisk ohälsa.

Bland dessa har vi först jigar khun, en form av nedstämdhet som ofta handlar om sorg över förlorade familjemedlemmar eller andra närstående. Det kan också vara en reaktion på alla typer av djupt nedslående och smärtsamma erfarenheter. Begreppet skiljs från det närliggande begreppet Ghamgeen, vilket syftar på en mer allmän ledsenhet och nedstämdhet, som utifrån hur jag har förstått det verkar vara mer tillfällig, eller övergående.

Sedan har vi asabi, vilket handlar om att man känner sig nervös och stressad. Människor som i studien förklarade begreppet hänvisade bland annat till fattigdom, våld i hemmet eller erfarenheten av att vara ensamstående förälder. När asabi rapporterades var det nära kopplat till gräl inom familj, samt misshandel av barn inom familjen. Ang. barnmisshandel ska också nämnas att våld mot barn är kulturellt accepterat i vissa situationer, exempelvis om barnet genom sitt handlande på något sätt drar skam över familjen, eller försätter familjen i vanära. Sådana normer förekommer i många av världens länder och är förstås inget unikt för Afghanistan. I studien märktes det att föräldrar ofta gjorde en tydlig skillnad mellan kulturellt accepterat våld, och våld som utövats på grund av psykisk stress. I det senare fallet kände de flesta föräldrar stor ånger efter våldshandlingarna.

Slutligen kan vi även lyfta begreppsparet Fishar-e-bala och Fishar-e-payin. Dessa begrepp förstås vanligen av Afghaner som högt respektive lågt blodtryck. Samtidigt kunde forskarteamet utifrån dessa begrepp identifiera två ganska olika tillstånd. Å ena sida fishar-e-bala, som ofta beskrevs som ett tillstånd av stark emotionell press, samt orostillstånd med häftiga kroppsrörelser och agitation. Å andra sidan fishar-e-payin syftande på ett lågenergi-tillstånd, där personerna upplevde låg motivationsnivå. En del afghaner pratade enbart om fishar, som de beskrev som antingen låg eller hög. Fishar var också en vanlig orsak till att man sökte medicinsk hjälp, ofta med örter och folkmedicin.