DEMO – Yttre hot och paranoia

Ett sätt för regimen att skapa incitament för att kontrollera eritreaner i diasporan är att i någon mening tvinga dem att signera ett så kallat ångerdokument, där individen tvingas medge att hen har misslyckats med sina nationella förpliktelser gentemot den eritreanska staten och att hen går med på alla lämpliga åtgärder som den eritreanska staten kan tänkas använda mot individen. Ett exempel på detta är den 2% skatten som många (dock inte alla) exileritreaner i exempelvis Sverige tvingas betala till den eritreanska staten. Att signera ångerdokumentet kan vara det enda sättet för en del eritreaner att faktiskt få ut ID-handlingar från ambassaden i det land man befinner sig i. Låt oss titta på vad som står i en del av detta så kallade ångerdokument. . .

I, whose name is the above-stated citizen, hereby confirm with my signature that all the foregoing information which I have provided is true and that I regret having committed an offence by failing to fulfill my national obligation and that I am willing to accept the appropriate measure when decided…

En reflektion man kan göra är att den 2% skatten som väldigt många eritreaner i diasporan betalar är enorma summor pengar som den eritreanske regimen får in, och en relevant fråga man kan ställa sig; är det inte mer lönsamt för regimen i Eritrea att människor flyr landet och sen betalar en 2% skatt, än att dom kvar i en oavlönad nationaltjänst?

Efter decennium av eritreansk massflykt borde den stora skaran medborgare i exil utgöra en massiv oppositionell kraft mot det land som så många av dem lämnat. Men en stor exileritreansk rörelse ger fortfarande stöd till hemlandet. Eritreas regim verkar idag globalt och bygger stöd runt idén om PFDJ-regimen som företrädare för en unik eritreansk identitet. Eritrea är därmed en paradoxal nation: Hårt knuten till ett avgränsat territorium, och samtidigt gränslös och helt global. Den eritreanska staten har till exempel skapat rättsliga ramar och institutionella metoder för att införliva medlemmar i diasporan in i den eritreanska nationen.

Ett av de första dekret som skapades av den eritreanska regering efter självständigheten 1993 var en lag om medborgarskap som konstaterade att ”varje person som är född till en far eller mor med eritreanskt ursprung i Eritrea eller utomlands är en eritreansk medborgare från födseln”. Denna i någon mening helt unika definition av medborgarskap har möjliggjort för den eritreanska regimen att bibehålla, och till och med stärka den Eritreanska nationalismen, men också förmågan att få människor – 2a och 3e generationens eritreaner i diasporan att vara en del av den eritreanska identiteten