DEMO – Förklaringar till radikalisering (deprivation)

Ideologi kan förklara många saker. Exempelvis vilka olika extremistiska miljöer uppfattar ”onda och goda”, varför våld riktas mot vissa människor men inte andra, eller för delen vilka som kan tänkas lockas till en viss miljö. Men det ideologi inte förklarar är varför någon överhuvudtaget skulle vilja gå med i en extremistisk grupp. Varför man kan tänka sig att utsätta civila oskyldiga människor för våld. För att en extremistisk ideologi ska få genomslag krävs det att det redan finns ett frö sått i en individ som öppnar upp för extremistiska idéer. Det är just frågan om varför en person kan ha en sådan dragning som vi ska försöka synliggöra här.

Vi ska nu lyfta några teoretiska modeller som tillsammans hjälper till med att förklara varför vissa hamnar i radikaliseringsprocesser, och vi börjar med något som kallas relativt deprivation.

Deprivation betyder i princip brist. Är du fattiga har du ekonomisk deprivation, är du ensam har du social deprivation, svälter du är deprivationen centrerad kring mat, etc. I många fall är detta inget konstigt och kan mätas. Är man fattig så är man fattig. Men, i relation till radikalisering blir det relativa viktigt. Relativ deprivation innebär att man uppfattar sig sakna något, även om man rent objektivt inte nödvändigtvis gör det. En sådan relativ deprivation uppstår vanligen i jämförelse med någon annan. Ta mig som exempel. Jag har ett jobb, en bra bostad, tjänar tillräckligt med pengar för att kunna köpa prylar och grejer. Rent objektivt är jag inte rik, men jag är inte fattig heller. Men så lyfter jag blicken och tittar på hur andra människor i min omgivning har det. Jag kanske noterar att en läkare, som kan ha lika mycket utbildning som jag, tjänar betydligt bättre än mig. Helt plötsligt kan en känsla av både fattigdom och orättvisa infinna sig. ”Varför ska jag ha så lite pengar när jag har pluggat och jobbat lika mycket som den där typen?” Nu upplever jag en relativt ekonomisk deprivation – dvs. en upplevd fattigdom oavsett huruvida jag faktiskt är fattig.

I just det här fallet tänker vi oss att jag jämför mig med en specifik läkare i min umgängeskrets – vi kan kalla läkaren för Annika. Vad händer nu då? Vad gör jag? I forskningen noteras det att man vanligen inte gör någonting i en sån här situation. Däremot har det en negativ inverkan på mig som person och kan i värsta fall leda till både psykisk ohälsa och missbruk. Om jag däremot jämför mig med Annika som del av en grupp, och där Annika också får representera en grupp, kan utfallet bli väldigt annorlunda. Nu kommer vi in på nästa del av deprivation, nämligen grupporienterad relativ deprivation. Och det är nu vi på allvar kommer in på relationen till våldsbejakande extremism.