DEMO – Rollförväntningar – vem kan vad?

Rollförväntningar i sjukvården

En patient mottar beskedet om diabetes typ 2 som ett dödsbesked, en annan flackar med blicken och vägrar ögonkontakt med läkaren, ytterligare en vill träffa vårdpersonal i gemenskap med stora delar av sin familj. Detta är exempel på situationer och utmaningar som personal inom vården möter idag. Även om det i vissa fall kan handla om rent individuella särdrag, kan det i andra fall röra sig om kulturella skillnader. I det här passet ska vi belysa kulturkrockar i vården utifrån olika förväntningar på roller inom sjukvården.

Innan det vill jag säga något om generaliseringar då det kommer att förekomma sådana. En person är alltid en kombination av individuella särdrag och kulturella influenser. Tänk det som ett spektrum där motpolerna är kultur och individuella särdrag. Någonstans däremellan placeras vi alla. Vi är alla individer, och mer eller mindre unika som sådana, men vi är samtidigt individer i förhållande till kulturer.

Ha gärna detta i bakhuvudet när jag nu lyfter generaliserade föreställningar om sjukvård med exempel från Mellanöstern och Afrikas horn. Ibland förekommer svepande beskrivningar av exempelvis Somalia och Afghanistan. Alla människor från dessa delar av världen kommer naturligtvis inte att passa in på generaliseringarna, men tillräckligt många för att det ska vara relevant att prata om.

Jag tänker som sagt att vi ska börja med att diskutera rollförväntningar inom vården. Hur är en läkare? Hur ska en sjuksköterska bete sig? Vad har patienten själv för roll?

Vi börjar med läkaren. Vem är läkaren i länder som Syrien, Afghanistan, eller Somalia? Ofta, men inte nödvändigtvis, är det en man. Och läkaren, oavsett kön, tillskrivs mycket auktoritet. Läkaren kan sitt yrke väl och är effektiv. Generellt sett behöver läkaren varken slå i medicinska lexikon eller rådfråga andra läkare för att göra en diagnos och ordinera en behandlingsmetod. Vanligen inbegriper behandlingen någon form av medicinering.

Vi kan ta ett citat från en intervjustudie med somalier om vården i Sverige som belyser läkarens roll där i jämförelse med Sverige.

Citat: ”I våra länder kan läkaren allt. De är en i allt. Då får man snabba diagnoser, snabb behandling. […] Så kommer man hit och allt går långsamt.”

Vem är patienten i mötet med läkaren då? Dennes roll är marginell. Annat än att bidra med grundläggande insyn i hälsotillståndet, förväntas inte patienten bidra till själva diagnosprocessen. Det är läkaren som är experten, och det är dennes uppgift.

I intervjustudier framkommer det att många sjuksköterskor upplever att dem inte blir tagna på allvar i mötet med nyanlända. Ibland, när sköterskorna är kvinnor och patienter är män, kan kön och patriarkala strukturer vara en orsak. Vi kommer att belysa frågan om kön mer i en senare föreläsning, men om vi börjar med rollförväntningar, visar det sig att kön inte nödvändigtvis är orsaken till problemet.

Vem som helst kan inte arbeta som sjuksköterska i Sverige. De formella kraven på utbildning är höga. Mycket högre än vad det är i många andra länder. Till följd av det har många i Sverige höga förväntningar på en sjuksköterskas kompetens. En sjuksköterska kan själv utföra mycket av det medicinska arbete som i andra länder hade krävt en läkare.

Här avviker alltså svenska sjuksköterskor i jämförelse med yrkesrollen i andra länder. I exempelvis Somalia, Afghanistan och Syrien är det inte ovanligt att yrket inte kräver någon formell utbildning, samt att yrkesutförandet i huvudsak cirkulerar kring att assistera läkaren. Med andra ord är sjuksköterskans roll att underlätta för läkaren som utför allt det medicinska arbetet.

Min poäng är inte att sjuksköterskor från andra delar av världen nödvändigtvis är sämre på yrket än svenska. En somalisk sjuksköterska i Mogadishu kan i praktiken vara lika kompetent som en sjuksköterska i Stockholm. Skillnaden är att i Sverige kan man på p.g.a. de formella kraven på yrket, förvänta sig en hög mån av medicinsk kompetens. I Somalia finns inte samma formella krav på yrket sjuksköterska. Med andra ord kan man som patient inte förvänta sig att sjuksköterskor i Somalia ska besitta en hög medicinsk kompetens. Därför är det inte konstigt om det uppstår missförstånd i Sverige kring vilken roll och kompetens en sjuksköterska har här. ”Sjuksköterska” som begrepp betyder ibland olika saker helt enkelt.

En annan aspekt av rollförväntningar som man bör vara medveten om är hur föreställningar om sociala hierarkier kan spela in.

Sverige är ett land som karaktäriseras av platta av hierarkier. Redan från tidig ålder förväntas barn att fatta egna beslut och att lära sig att fungera självständigt. Detta följer sedan med till yrkeslivet där problemlösning, självständighet och kreativt tänkande är positiva egenskaper. En chef är en person som ska kunna kritiseras och vara din kompis. Dessutom är det lika mycket chefens roll att vara till nytta för dig, som du ska vara till nytta för denne.

Även om det finns skillnader både mellan och inom länder som Syrien, Afghanistan och Somalia, har dem alla gemensamt i att det är betydligt mer hierarkiskt. En chef i Kabul är sällan, om någonsin, din kompis, och din roll är att möjliggöra chefens arbetsuppgifter. Vidare har du som uppgift att följa chefens tydliga direktiv. Precis som i Sverige är det dessutom beteenden och värderingar som man fostras in i från tidig ålder. Du ska lyda dina föräldrar, och i synnerhet din pappa och andra äldre män. Disciplin är ett honnörsord. Självständigt arbete och kreativt tänkande är alltså inte betonat som i Sverige.

Varför är detta relevant i relation till rollförväntningar? Jo, om den här sortens föreställningar finns kvar efter migrationen, kan det att medföra att sjuksköterskan ses som en sorts underhuggare till läkaren. Läkaren sitter inte bara inne med kunskaperna, utan, nog så viktigt, de faktiska befogenheterna. Den här sortens problematik är inte unik för vården. Inom socialtjänsten uttrycker socialsekreterare frustration över att nyanlända prompt ska prata med socialchefen, inom skolan vill man samtala med rektorn och inte läraren. Dvs. man vill prata med den som antas ha den ”egentliga” makten.

Scroll to Top