DEMO – Vad är asyl?
Vad Är asyl?
Manuset i textform nedan
Vad är asyl? För att besvara frågan såväl från ett generellt som från ett juridiskt perspektiv, måste man först titta närmare på asylrättens historia.
Begreppet ”asyl” har funnits länge. Man kan ändå se att asylrätten omformades i samband med andra världskriget. Man hade då hade bevittnat FN:s företrädare Nationernas förbunds bristande förmåga till att bland annat agera mot starka statsideologier, så som nazismen. Man ansåg därför att man behövde universella värdegrunder för att balansera nationalstaternas ställning inom den internationella rätten. Att sätta den mänskliga värdigheten som värdegrund i centrum för alla internationella angelägenheter ansågs vara lösningen för att undvika att återuppleva andra världskrigets fasor och skapa fred.
För att uppnå detta mål ansåg man att det internationella samfundet behövde ha ett gemensamt ansvar för respekten av dessa rättigheter. Asylrätten utformades därför så att den skulle ge svar på frågan om vad som händer när en stat inte kan eller vill skydda sina medborgares grundläggande mänskliga rättigheter. Att söka asyl blev en internationell mänsklig rättighet. Att asylrätten är en särskild del av det regelverket kring mänskliga rättigheter syns tydligt när man tittar på asylrättens viktigaste källor. Vi kommer nu gå igenom de viktigaste källorna för den svenska asylrätten.
Flyktingkonventionen eller 1951 års Genèvekonvention som den också kallas, definierar vem som är flykting. Flyktingkonventionen tillkom för att lösa flyktingsituationen i Europa efter andra världskriget. Genom tilläggsprotokollet från 1967 fastställdes att konventionen skulle gälla alla flyktingar oavsett ursprungsland och när i tiden flyktingskapet har uppstått. Flyktingkonventionen ger rätt att SÖKA asyl, men innehåller ingen bestämmelse om skyldighet att GE asyl.
Konventionen innehåller även andra viktiga principer. Av dessa är non-refoulement principen den viktigaste. Enligt non-refoulement principen, art. 33 Flyktingkonventionen, får en stat varken vägra att släppa in en asylsökande, eller på något annat sätt avvisa eller utvisa en asylsökande, till eller till gränsen till ett område där han eller hennes liv eller frihet skulle hotas på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning, eller där det finns en reell risk att han eller hon blir utsatt för tortyr. Eftersom Sverige även är medlem i Europeiska Unionen är Skyddsgrundsdirektivet en annan viktig källa. Skyddsgrundsdirektivet framtogs för att skapa ett gemensamt regelverk inom EU och innehåller en uppställning av skyddsgrunder som dels motsvarar Flyktingkonventionen, dels kompletterar denna.
Skyddsgrundsdirektivet innehåller därför en annan skyddskategori för den som inte är att betrakta som flykting enligt flyktingkonventionen: kategorin om alternativt skyddsbehövande. I EU- rättslig mening är asylrätt en rätt för flyktingen eller för den som är alternativt skyddsbehövande att fordra asyl i det land som han eller hon flytt till. Det är alltså på grund av dessa källor som man, i Sverige, får asyl antingen som: Flykting, enligt 4 kap 1 § Utlänningslagen. Man är flykting om man riskerar förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp.
Alternativt skyddsbehövande, enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen. Man är alternativt skyddsbehövande om man riskerar att utsättas för dödstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Man är också alternativt skyddsbehövande om man som civilperson löper en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt.
Rent Juridiskt innebär det att en asylsökande som passar in i definitionen om vem som är flykting eller alternativt skyddsbehövande att den får en statusförklaring. En statusförklaring är ett erkännande av personens ställning som flykting eller alternativt skyddsbehövande. Det är statusförklaringen som ger rätt till uppehållstillstånd i Sverige.
Som avrundning till det vi precis har pratat om kan man alltså säga att asyl ges till den som har ett behov av skydd i sitt hemland. För att rätten till asyl ska bli aktuell förutsätter det därför att medborgarskapslandet inte vill, eller inte kan erbjuda skydd. Mot denna bakgrund är ekonomiska svårigheter eller dåliga framtidsutsikter därför i sig inte asylgrundande.
Begreppet ”asyl” har funnits länge. Man kan ändå se att asylrätten omformades i samband med andra världskriget. Man hade då hade bevittnat FN:s företrädare Nationernas förbunds bristande förmåga till att bland annat agera mot starka statsideologier, så som nazismen. Man ansåg därför att man behövde universella värdegrunder för att balansera nationalstaternas ställning inom den internationella rätten. Att sätta den mänskliga värdigheten som värdegrund i centrum för alla internationella angelägenheter ansågs vara lösningen för att undvika att återuppleva andra världskrigets fasor och skapa fred.
För att uppnå detta mål ansåg man att det internationella samfundet behövde ha ett gemensamt ansvar för respekten av dessa rättigheter. Asylrätten utformades därför så att den skulle ge svar på frågan om vad som händer när en stat inte kan eller vill skydda sina medborgares grundläggande mänskliga rättigheter. Att söka asyl blev en internationell mänsklig rättighet. Att asylrätten är en särskild del av det regelverket kring mänskliga rättigheter syns tydligt när man tittar på asylrättens viktigaste källor. Vi kommer nu gå igenom de viktigaste källorna för den svenska asylrätten.
Flyktingkonventionen eller 1951 års Genèvekonvention som den också kallas, definierar vem som är flykting. Flyktingkonventionen tillkom för att lösa flyktingsituationen i Europa efter andra världskriget. Genom tilläggsprotokollet från 1967 fastställdes att konventionen skulle gälla alla flyktingar oavsett ursprungsland och när i tiden flyktingskapet har uppstått. Flyktingkonventionen ger rätt att SÖKA asyl, men innehåller ingen bestämmelse om skyldighet att GE asyl.
Konventionen innehåller även andra viktiga principer. Av dessa är non-refoulement principen den viktigaste. Enligt non-refoulement principen, art. 33 Flyktingkonventionen, får en stat varken vägra att släppa in en asylsökande, eller på något annat sätt avvisa eller utvisa en asylsökande, till eller till gränsen till ett område där han eller hennes liv eller frihet skulle hotas på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning, eller där det finns en reell risk att han eller hon blir utsatt för tortyr. Eftersom Sverige även är medlem i Europeiska Unionen är Skyddsgrundsdirektivet en annan viktig källa. Skyddsgrundsdirektivet framtogs för att skapa ett gemensamt regelverk inom EU och innehåller en uppställning av skyddsgrunder som dels motsvarar Flyktingkonventionen, dels kompletterar denna.
Skyddsgrundsdirektivet innehåller därför en annan skyddskategori för den som inte är att betrakta som flykting enligt flyktingkonventionen: kategorin om alternativt skyddsbehövande. I EU- rättslig mening är asylrätt en rätt för flyktingen eller för den som är alternativt skyddsbehövande att fordra asyl i det land som han eller hon flytt till. Det är alltså på grund av dessa källor som man, i Sverige, får asyl antingen som: Flykting, enligt 4 kap 1 § Utlänningslagen. Man är flykting om man riskerar förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp.
Alternativt skyddsbehövande, enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen. Man är alternativt skyddsbehövande om man riskerar att utsättas för dödstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Man är också alternativt skyddsbehövande om man som civilperson löper en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt.
Rent Juridiskt innebär det att en asylsökande som passar in i definitionen om vem som är flykting eller alternativt skyddsbehövande att den får en statusförklaring. En statusförklaring är ett erkännande av personens ställning som flykting eller alternativt skyddsbehövande. Det är statusförklaringen som ger rätt till uppehållstillstånd i Sverige.
Som avrundning till det vi precis har pratat om kan man alltså säga att asyl ges till den som har ett behov av skydd i sitt hemland. För att rätten till asyl ska bli aktuell förutsätter det därför att medborgarskapslandet inte vill, eller inte kan erbjuda skydd. Mot denna bakgrund är ekonomiska svårigheter eller dåliga framtidsutsikter därför i sig inte asylgrundande.