DEMO – Propaganda (våldsbejakande islamism)

Nu ska vi se närmare på propaganda som förekommer inom den våldsbejakande islamismen. Även om den Islamiska staten, eller Daesh, via motgångarna i Mellanöstern har förlorat mycket av sin produktionskapacitet, är det fortfarande deras propaganda som i hög utsträckning dominerar. Därför lägger vi särskilt tonvikt vid deras propaganda här.

Som i fallet med dom andra miljöerna ser vi rent tematiskt hur propagandan speglar ideologin. Men i fallet med IS var det ännu mer märkbart när deras så kallade kalifat var på sin topp 2014-15. Vid den tidpunkten fanns det stora variationer och propagandan kunde vara allt från våldsamma avrättningar av meningsmotståndare till elnätsdragning i huvudstaden Raqqa. Det senare låter kanske inte så spännande. Elnätsdragning? Vem tycker att det är spännande med det? Här handlade det om att synliggöra IS statsbyggarprojekt. Man riktade sig till personer som sympatiserade med gruppen och drömde om ett sorts utopiskt islamiskt samhälle. För sådana personer kan tillsynes ”tråkig” infrastrukturell propaganda fylla ett syfte. Den försöker visa att det utopiska samhället dom längtar efter redan finns, eller åtminstone är under konstruktion. Budskapet var förstås ”kom hit och hjälp till att bygga ditt drömsamhälle!”.

Den här lilla utläggningen om infrastruktur synliggör en viktig sak, nämligen att propagandan kan delas upp i olika kategorier. Olika typer av budskap till olika typer av människor. Ibland kan t.o.m. enskilda videoklipp böra på olika budskap till olika grupper. Ta exempelvis dom ökända avrättningsklippen. Ofta fanns det två dimensioner i den sortens propaganda. Dels den uppenbara, skrämsel. Och kanske i synnerhet skrämsel riktad till västvärlden. ”Så här gör vi med er om ni kommer hit”. Men det kunde ofta finnas ett annat budskap. Ett så att säga positivt budskap till sympatisörer. Hur kan något så groteskt vara positivt? Jag ska förklara. Exempelvis kunde ett avrättningsklipp föregå av bilder på en sönderbombad skola, med döda barn liggandes utspridda i bråten. Med sådana bilder vill ville IS visa hur deras meningsmotståndare, exempelvis USA, gjorde sig skyldiga till mord av oskyldiga muslimska barn. Inte för den sakens skulle säkert att den utpekade skurken faktiskt var skyldig till dådet, men det är en helt annan fråga. Med den efterföljande avrättningen visar man att ”Vi i IS är villiga och kapabla att hämnas övergreppen som vi muslimer utsätts för”. På det viset kan något så groteskt som halshuggningar bli något positivt i rätt betraktares ögon. Man förmedlar bilden av sig själva som rättvisans företrädare.