1970 genomför Hafez al-Assad en statskupp i Syrien som var anmärkningsvärd av åtminstone två orsaker. Dels av att Hafez var alawit – en religiös minoritet som historiskt sett varit marginaliserad och diskriminerad, fjärran från Syriens politiska och ekonomiska maktcentrum. Och dels medförde Hafez maktbyte ett slut på kupperna som hade avlöst varandra sedan landets självständighet 1946.

Hur kunde alawiten Hafez både komma till makten och stabilisera landet?

Senare kommer vi att se närmare på alawism som religion, men för att förstå varför gruppen var marginaliserad måste man redan nu klargöra att alawiterna uppfattades som illegitima muslimer bland landets politiskt- och ekonomiskt dominerande sunnimuslimska majoritet. När Hafez karriär tog fart på 50- och 60-talen hade den uppfattningen egentligen inte förändrats, men på 1900-taket hade nya vägar hade öppnats för minoriteter som alawiterna.

Under det franska kolonialväldet hade militären strukturerats om. Tidigare var det i huvudsak sunniter som hade tillgång till högre positioner. Fransmännen såg sunniterna som ett hot mot deras kolonialbygge, och försökte på olika vis att motverka deras inflytande. Ett sätt var att möjliggöra för minoritetsgrupper att nå högre positioner inom det militära. Hafez tog till vara på den chansen och gjorde karriär inom flygvapnet. Mot slutet av 60-talet hade det tagit honom hela vägen till försvarsministerposten.

Den andra förändringen som gynnade Hafez var framväxten av det arabnationalistiska Baath-partiet. Arabnationalismen växte fram under 1900-talets första hälft som en respons mot kolonialismen. Den kännetecknades av socialistiska och sekulära ideologier. Rörelsens kanske mest kända ansikte är Gamal Abdel Nasser – Egyptens ledare under 50- och 60-talen.

Baath-partiet sprang ur arabnationalismen och den sekulära aspekten av ideologin blev avgörande för Hafez. Inom arabnationalismen tryckte man på att araber som etnisk grupp skulle resa sig mot det koloniala oket i Mellanöstern – inte som religiös grupp! Med andra ord kunde Hafez inom Baath-partiet tona ned sin alawitiska tillhörighet, och istället betona den arabiska etniciteten. Vilket han framgångsrikt gjorde för att stiga i graderna inom partiet.

Med sin ställning inom både militären och Baath-partiet låg vägen till makten öppen för Hafez al-Assad.