Utifrån arbetsmarknadens- och välfärdsstatens strukturer synliggör vi formella och informella hinder för utomeuropeiskt födda kvinnors deltagande på den svenska arbetsmarknaden. Sverige har lägst andel lågkvalificerade yrken i EU. Det medför höga krav på kompetens, kvalifikationer och språkkunskaper. Vi diskuterar hur man i en verksamhet (och i samarbete med andra verksamheter) kan arbeta för att främja nätverk och kontaktytor mellan inrikes- och utrikes födda, för att särskilt vidga nätverken för utomeuropiskt födda kvinnor. Vi lyfter nätverksteorier, med fokus på de svaga bandens betydelse, samt konkreta exempel på hur man kan arbeta med sociala insatser från olika delar i Sverige: kvinnogrupper, temakvällar, språkcaféer, m.m.