Kvalitativ integration

Vad menas egentligen med integration?

Vad som ofta glöms bort när integration diskuteras är skillnaden mellan kvantitativ och kvalitativ integration. Stort fokus ligger oftast på den kvantitativa integrationen, det som kan mätas och undersökas objektivt i form av exempelvis statistik kopplat till sysselsättningsnivåer, valdeltagande, antal medlemmar i föreningar osv.

Den kvalitativa integrationen däremot, som ofta kommer i skymundan, syftar på en subjektiv integration – det vill säga upplevelsen av att tillhöra och vara en del av majoritetskulturen. Det kan vara upplevelser av tillhörighet generellt och nationellt – att känna att man tillhör landet Sverige. Eller lokalt, att känna mening och tillhörighet på en svensk arbetsplats, i en förening, och så vidare.

Fördelarna med att arbeta med den kvalitativa integrationen, utöver att människors fysiska och psykiska välmående ökar, är även att många av de kvantitativa vinsterna följer med på köpet.

Pieter Bevelander som är professor i internationell migration vid Malmö Universitet, beskriver i antologin ”Kanadamodellen: hur invandring leder till jobb” hur valdeltagandet ökar markant på lokal nivå, det vill säga den kvantitativa aspekten, ifall det finns en stark känsla av tillit i lokalsamhället, alltså den kvalitativa aspekten. Tillit växer fram genom interaktion med vänner, bekanta, föreningslivet, fritidsaktiviteter, praktikplatser m a o delaktighet i samhället, man bryr sig om det lokalsamhälle man lever i helt enkelt.

Vad säger ni, bör man fokusera mer på den kvalitativa aspekten av integration?

Har ni några exempel från era verksamheter där man arbetat med de kvalitativa delarna, och på så sätt uppnått lyckade resultat?