Kulturella föreställningar till ohälsa - Mötet med den svenska vården

Manus från filmen:
När någon behöver sjukvård i Sverige är det vanligen den ordinarie statliga sjukvården man vänder sig till. Alternativ förekommer förstås, exempelvis healing, homeopati och naturmedicin, men utan att värdera vad som är rätt eller fel, är det tveklöst så att svenskar primärt vänder sig till den reguljära vården. För människor som kommer till Sverige är inte detta alltid lika självklart. På somalisk och afghansk landsbygd skulle många vända sig till traditionell vård snarare än biomedicinsk. Ibland för att det framstår som det bästa alternativet, Ibland för att det är det enda alternativet.

Vad kan sådan alternativ vård innebära? Det finns massor av exempel. Jag ska lyfta ett – det onda ögat. Det onda ögat är en sorts förbannelse som uppfattas orsaka alltifrån infertilitet till depression. Något förenklat brukar åkomman förklaras av avund. Alltså att en person är avundsjuk på en annan. Föremålet för avundsjukan kan då drabbas av det onda ögat. För att åtgärda problemet krävs i regel lösningar som faller bortom den biomedicinska sfären.

Inom den svenska vården är man ofta ganska avfärdande till den här sortens kulturella perspektiv på ohälsa. Ett problem med det är konsekvenser det kan få i relationsbyggandet mellan vårdpersonal och vårdsökare. Ingen uppskattar att få sina övertygelser bortviftade som nonsens, och det är inte en bra grund att bygga goda relationer på. Men varför är det viktigt? Vårdpersonal ska väl behandla, inte skaffa vänner? I många fall kan vårdinsatsen vara beroende av att vårdsökaren har tillit till vårdgivaren. Ett exempel: diabetes är en ofta hanterbar sjukdom om det behandlas rätt. En behandling som involvera den sjuke. Hen kan behöva lägga om sin kost och rutinmässigt injicera insulin. För en person som saknar kunskap om sjukdomen, och heller inte litar på vårdgivaren, ökar risken för att den ska strunta i sjukvårdens råd och anvisningar. I värsta fall blir en hanterbar sjukdomssituation allvarlig.

Poängen är inte att den svenska sjukvården ska anamma alternativ andlig vård. Huruvida det är en bra eller dålig idé får någon annan besvara. Min poäng är att ett respektfullt förhållningssätt till det alternativa kan göra många vårdsökare mer mottagliga för den svenska vården. Därför kan det vara bra för personer som arbetar inom sjukvården att tillgodogöra sig kunskaper om sådant som onda ögat och mycket annat. Utifrån sådan kunskap blir det lättare att skapa ett respektfullt samtal helt enkelt.

Jobbar du inom vården och har erfarenhet av hur den här sortens kulturella förklaringsmetoder kan skapa utmaningar? Dela gärna med dig och berätta hur du har hanterat det!